Jag kan till och med sitta och tycka synd om dom som inte har någonting. Tycka syd om dom som sitter ute i byarna runt om i sverige och har passerat fyrtio, ensamstående med en enda lång och övergiven väg fram till döden. Fast samtidigt, vad ska jag göra åt det? Det finns ingenting jag kan göra åt det... Deras val är gjorda och livet dom kunde ha haft har passerat. Att leva gör man inte genom att vara försiktig och vänta, eller att ta det lugnt och metodiskt. De bästa stunderna i livet kommer av spontanitet, när man kanske gör någonting oväntat eller utmanar sig själv. Nu drar jag snart ner på stan och lever mitt liv lite extra, sen kan jag sätta mig i lugn och ro och slippa tänka... Jag skulle ha levt mer som ung.

Idag finns det bara en sak i mitt liv som jag saknar, en sak som kan få mig att må rätt mycket bättre. Trots all vardagslyx och underbara omgivning så finns det fortfarande ett litet hål att fylla. Jag saknar och behöver "min" Maja... KRAM älskade!

Du är den finaste människan jag vet.