DISCIPLINE

Med facit i hand, skulle jag nog velat ha ett eget, kanske till och med ett "vassare" Lundsberg. Undrar just varför man hela tiden klandrar privatskolor som Lundsberg för att vara elitiserande och överklass, varför privatskolor ska anses vara "finare" eller allt som oftast "fruktansvärda", så mycket värre än den kommunala skolan?
Skoluniform, rodd och disciplin på schemat? Varför ska det anses som negativt eller överklass? Jag kan förstå att "nollning" eller andra förnedringsformer är en onödighet, och att det förmodligen finns bättre sätt att få skolans förstaårselever att sättas på plats och ställa sig i "ledet". Med att sättas på plats och ställa sig i ledet menar jag egentligen att formas om och förberedas för, utan att hitta ett bättre ord, vuxenvärlden. Är det den strikta elevpolicyn som gör att man i allmänhet tar avstånd från privatskolor? Eller är det kanske bara så att vi inte kan eller vill se alla fördelar som finns med privatskolor?
När man är mellan 15 och 16 år "gammal" förväntas man kunna sköta sina studier själv, man styr själv hur man väljer att studera och vad. Skoltiden på gymnasienivå är en slags hittasigsjälvperiod. Jag valde att gå Konst och form, det var det jag ville göra, jag hade drömmar om vad jag ville bli och göra med min framtid. Föga kunde jag ana vilka konsekvenser det skulle få för mina studier och min direkta framtid. Jag var långt ifrån mogen nog att ta egna beslut och det visade sig i mina slutbetyg, jag utvecklades till precis den estet de flesta har fördomar om. Jag struntade fullständigt i teoretiska ämnen och valde rakryggad att fokusera helt på min konstnärliga ådra. Jag gjorde revolt och valde en livsstil som skulle kunna beskrivas som "nonchalant låtsasvuxen". Jag krävde att samhället skulle se mig som vuxen, men jag själv kunde inte bete mig som en. Slutbetygen visade tydligt att jag inte alls var mogen nog att på egen hand styra min utbildning. Det finns andra, inte så väldigt många, men det finns dem som klarar av det i den unga ålder.
Jag kan ibland önska att skolan var tuffare och ställde högre krav, inte bara för att vägleda mig i mina studier utan också för att forma mig i civilkurage och etikett. Nu hade jag visserligen förmånen att växa upp med liberala men även konservativa föräldrar, jag själv tycker att jag är väluppfostrad, de lärde mig redan som ung, att tacka för maten, ta i hand, tala rent, inte bära huvudbonad inomhus och att respektera äldre. Jag bäddade min säng varje morgon, jag hade prydligt på mitt rum, jag bar passande kläder efter vad evenemanget krävde, jag lyssnade när någon talade.. Ja den här listan går att göra betydligt mycket längre. Under skoltiden tilldelas man det enorma ansvaret att personligen ta ansvar och forma hela sin resterande tid på den här planeten. Ett val jag kan tycka är övermäktigt en obelevad tonåring, helt utan förståelse för egenansvar och konsekvens. Resultatet av dagens liberala och accepterande skolform gör nog mer onytta än nytta, tror jag i alla fall. De flesta som lyckas ta examen idag kommer ut som nyutbildad vuxen, men förmodligen lika förvirrad som den tonåring de var när de klev in på gymnasiet första skoldagen. Vad är det egentligen som är så fruktansvärt med att respektera varandra och att lära sig vara målmedveten?
Att kliva upp på morgonen och bädda sin säng. Att ta en dusch, för att sen klä på sig sin skoluniform, vit skjorta, beige kavaj med skolans emblem, mörkblå byxor med brunt bälte och bruna skor. Sen gå till matsalen för att äta en ordentlig frukost med sina kamrater. Att när man kommer in i klassrummet tar i hand med magistern, sätter sig på sin plats, respekterar sin lärare och varandra, lyssnar och faktiskt lär sig någonting från sin lärare. Ordning och respekt, att känna tillhörighet oavsett civilstatus eller bakgrund. Skolan står ekonomiskt för uniformer, skolböcker, måltider och övriga omkostnader. I utbyte mot att skolan står för dessa utgifter så kräver skolan tillbaka, inget klotter i skolböcker, ingen vandalisering av skolans egendom, att man dyker upp på lektionerna, att man respekterar skoluniformen,  att hemläxan obligatoriskt redovisas utan ursäkter, att man kommer på utsatta möten och att man respekterar skolans regler i övrigt, vad det än må vara.
För mig hade det passat som handen i handsken att inte ha en massa frispråkiga själar med fokus på "lev just för stunden" och tanken "i morgon är en annan dag".Det behöver inte alls bara vara "överklassen" som går på de "bra" skolorna, det är medelklassen som själv väljer att gå de "sämre" och sen klaga på resultatet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback