2% som blev vår framgång, samma 2% är på väg att bli vår undergång.

Visste du, att du inte alls är samma människa som du var för sju år sedan!? Det är faktiskt helt omöjligt att du är det. Tydligen så bryter kroppen ner och byter ut alla kroppens celler under en period av sju år. De nya cellerna kopierar de gamla, med eller utan "buggar" och allt som oftast blir det fler med "buggar" än utan, resultatet av "buggandet" blir att vi rent fysiskt blir och ser äldre ut.

På samma sätt som vi  förändras fysiskt, förändras även våra vänskapskretsar. Jag har hört någonstans att vänskapskretsar "byts ut" var sjunde år de också. Nu känns inte det alls så omöjligt att ta till sig, visst har jag fortfarande vänner jag känt sedan barnsben, men i det stora hela så stämmer det nog rätt bra med en grov omstrukturering i vänskapskretsen si sådär vart sjunde år.

Man är under ständig utveckling och får alltså en helt ny kropp vart sjunde år. Eftersom cellerna i våra kroppar härstammar från våra föräldrar i grund och botten, och att cellerna kopierar sig  själva under den här processen så har vi självklart en hel del gemensamt med vår mor och fars arvsmassa. Samma sak gäller dina föräldrar och deras föräldrar o.s.v, heeeela vägen tillbaka till den tid då det enda vi la fokus på, var att ordna föda och avla barn, precis som vilka primater i flock som helst.

I dagens samhälle har vikten av att komma hem med brödfödan och "flockstrukturen" självklart tagit helt andra former än våra förfäders, utvecklingen går ju framåt(om man nu kan kalla det för framåt).

För mig känns det som att vi helt har tappat greppet om att vi härstammar från och faktiskt fortfarande är en del av djurriket. Att allt som sker runt omkring oss i själva verket inte alls behöver vara så komplicerat som vi vill tro att det är. En människa och en chimpans har till 98% samma arvsmassa, en slående siffra. Det är alltså så lite som 2 ynka procent som skiljer oss åt.

Så! Vi är alltså 98% chimpans! Men så var det ju dom där 2%, med dom så har vi någonting överlägset. Våra 2% består av ett högre intellekt (lite mer utvecklad hjärna) och en lite mer utvecklad luftrupe, där   struphuvudet sitter lägre hos oss, än hos en chimpans, en pytteliten detalj som gör att vi kan styra en hel massa mer olika läten än vad en chimpans kan göra, på så vis utvecklade vi språket. Med dom förutsättningarna kunde vi i rasande fart kommunicera fram det som behövdes för att överleva. Vi lärde oss  det viktigaste sakerna på rekordtid och på så vis fick vi mer tid över att utvecklas ytterligare, våra tillvägagångssätt blev effektivare och det vi  idag kallar mänskligheten rusade ifrån primaterna i 190. En chimpans hade då och har fortfarande, än idag, endast sju år på sig att lära sig allt de måste för att överleva och sedan föra kunskapen vidare. Efter dom sju åren har en chimpans extremt svårt för att lära sig eller ta till sig nya saker.

Men vi ska komma ihåg att vi alla fortfarande är 98% chimpans. Inte så underligt att vi har ett djurs beteende och instinkter i vissa aspekter!? Borde inte dessa faktorer göra oss påminda, mer medveten och uppmärksamma på vad vi faktiskt är? Är vi så "smarta" och "betydelsefulla" som vi tror?

Alla människors 2%, så viktiga för vår framgång, men hur har vi förvaltat dom? Rannsakar vi oss själva, ser vi oss omkring och titta vi på hur världen vi har skapat ser ut idag, så hittar vi svaren.

Vi måste lära oss att respektera dessa 2% och tänk på att vi har dom, innan vi säger eller inte säger, gör eller inte gör någonting vi i slutändan kommer till att ångra. Men framför allt får vi inte glömma de övriga 98%. Vi får aldrig glömma att vi bara tillhör den här planeten, vi äger den inte.

Peace and love!