Jag blir snart galen, samma trams hela förbaskade tiden. Jag försöker köra mitt race, min stil, mitt sätt, mitt tänk, jag spelar "samhällsspelet" både utanför och innanför ramarna, jag antar att jag uppfattas som en ganska trevlig, rolig och skön person att ha omkring sig när man väl lärt känna mig. Jag har ideér och planer, ibland kanske lite för högtflygande.. Jag försöker fylla mitt liv med så mycket intressanta saker jag bara kan. Men så öppnar man ögonen, tar på sig verklighetsbrillorna, tittar sig runt omkring och inser ganska snabbt, fan så okreativt allt ska vara. En ny idé kläcks men den levereras med samma gamla metoder. Jag vill ha någonting nytt, en gnista som får mig att känna lite hopp om det som händer runt omkring mig. Jag saknar och skulle behöva en speciell typ av vän, Dennis är precis en sådan person som jag behöver i mitt liv just nu. Någon som på ett avväpnande sätt inte tar livet på så blodigt allvar. Han softar runt, precis som mig kör han sitt eget race och humor är alltid nära till hands. Han är en person som i andras ögon uppfattas som dryg, men i själva verket är supertrevlig, omtänksam, medveten och intelligent. Jag skulle behöva en till grupp, en nyare "uppgraderad" grupp. Jag har länge känt som jag gör just idag, men efter att ha läst en av mina närmare vänners skolarbete får jag ytterligare bekräftelse på att mina tankar sedan länge faktiskt stämmer. Move on!