Tack Pappa! Tack för allt du lärde mig under min barndom. Det här menar jag utan en gnutta ironi. När jag växte upp fick jag lära mig att det inte var ok att gnälla när man hade ont, grät gjorde inte pojkar och jag skulle inte vela eller skylla ifrån mig. Man skulle stå upp för sina åsikter men man skulle alltid vara hövlig och inte tala i mun på andra. Jag fick den gamla skolans uppväxt och jag älskar det! För utan den hade jag varit lika otrevlig, nonchalant och precis lika etikettlös som resten av "männen" (18-30år). Jag brukar tänka på sånt här när jag står i baren och jobbar. Varför går man ut på krogen, helt jävla tokpackad, iförd keps, mjukbyxor och beter sig som neandertalare. Hur tänker man när man står i baren och gapar, klär av tjejerna med blicken och dricker rosa panterndrinkar. Vart fan tog värdigheten vägen, när slutade killar bete sig som gentlemen. Visst finns det undantag, men det är inte många. Jag är glad över den jag har blivit, en metrosexuell, slug, trevlig och hövlig man. En person som faktiskt blir raggad på av både killar och tjejer, det stör mig inte för fem öre, snarare tvärt om, jag tar det som en stor komplimang. "männen" idag brukar ifrågasätta min sexuella läggning, om jag är gay eller om jag är bisexuell. Svaret är: nej, men du kanske uppfattar mig som "feminin" bara för att jag valt att klä mig med stil, att mitt val av dryck blir en manhattan i stället för en rosa pantern, eller beror det på att, när jag tycker en tjej är attraktiv ger jag henne en komplimang och inte en drink. Så, åter igen, tack pappa!


Manhattan on the rocks.